www.utbytesstudent.se/erica
FÖLJ MIG NU MER HÄR. Byt bloglovin länk och följ mig här istället. Uppdaterar när jag kan, ni vet hur situationen ser ut vid det här laget ;)
snabb uppdatering fran yearbook
Sitter just nu pa yearbook lektionen vilket ar skitkul faktiskt. Dock ska de alla ringa runt till olika foretag for att salja in deras annonser i varan yearbook sa att vi far pengar till att gora boken som kommer bli helt grym om det blir som forra arets bok. Meeeen det slapp jag att gora, varfor? hehe.. utbytesstudent u know. Nejmen arligt, min engelska ar inte det basta att gora nagra affarer med. hehe.
Kan inte skriva mer, ville bara tacka for alla kommentarerna. Foresten har jag bestamt mig for att fixa mobilt bredband och det fixas formodligen i veckan. Det blir mindre shopping, mindre mobilpengar for det, men det ar det vart. Jag orkar inte vanta.
Jag har borjat ett samarbete med hemsidan www.utbytesstudent.se
Jag vantar pa att Oscar som jobbar dar ska flytta over alla kommentarer pa dessa senaste inlagg for efter det borjar jag blogga darifran.
www.utbytesstudent.se/erica
Jag har den just nu mest besokta USA bloggen av alla. Awesome!
ett "sista" inlägg för nästa gång?!?!
Hej ALLIHOPPA! Nu skriver jag mer LIVE! haha! Gud vad jag saknar er, redan. Mamma, pappa, bröderna, vännerna.. åååh! det är så många ggr jag bara vill ringa och prata, och berätta minsta lilla. Ska skaffa ett bra abonnemang och förhoppningsvis kommer även internet snart, så om ni bara håller ut, så kommer jag fixa skype då. Åh, det här suger verkligen, trodde inte de skulle vara internet-lösa. Eller vad man säger.
Jaja, kyrkan imorse. Jag väntade & väntade på att det skulle vara slut så jag kunde logga in. vad händer? internet krånglar. Jag var såååååååå nära på att bryta ihop och kände mig grinig mot alla, fast jag inte visade det. Fejk smiles u know. Asjobbigt. Jag blev verkligen frustrerad. Så jag sa till Kacey att jag verkligen verkligen behöver internet. Jag behöver verkligen hålla kontakt med mina nära & kära. Jag kollade henne seriöst rakt in i ögonen och så åkte vi till burger king där vi sitter nu. Hon är och storshoppar mat så jag sitter här med lillebror Ryan, som säkert är helt uttråkad.
Jag skulle uppdaterat i onsdags men vad hände? ja, det är en annan historia. Onsdag-lördag låg jag magsjuk. Kul.
Anyways, jag har inte mycket tid. Jag har kopierat in tre texter från under veckan iaf. Och jag ska fan fortsätta göra så. Tills internet kommer. Och de vet att jag är i big neeeed...
Förövrigt lever jag. Jag har det bra. Jag trivs. Det går upp och ner hela tiden. Igår var det riktigt uuuupp, innan i veckan har jag funderat på om det här verkligen var det jag ville. Men så får väl alla eller ngt? saknar min mamma & pappa så det gör ont, det ska dom veta! och jag vet att dom läser!! NI ÄR BÄST!!!!!
Nej, nu måste jag gå. Och önska min vän sara världens bästa flygresa & hoppas att allt går bra för henne. Hon kanske till och med är framme i Cali nu, eller så är hon iaf påväg. Om du läser det här sara; SKAFFA AT&T FREE UNLIMITED TEXTING & 20 DOLLAR CALLING. Alltså 40 dollar i månaden så smsar du hur mkt du vill till alla inom at&t och så kan vi prata hur mycket som helst iprincip. SKAFFA DET, JAG GÖR DET. OCH DÅ KAN VI PRATA HEEELA TIDEN!!!!!
tagen i bilen påväg hit!
En sak till; jag är SUPERNÖJD med min familj. De är så otroligt snälla & de behandlar mig verkligen som en i familjen. Riktigt bra människor!
& en sista grej fan: TACK FÖR ALLA KOMMENTARER!!!!!!!!!!!!!!!!! NI ÄR SÅ HIMLA SÖTA OCH JAG LÄSER VARENDA ÄN.
Saknar alla vänner & familj, jag tänker på er. Hela tiden!!!!
Jag uppdaterar SÅ FORT jag får chans igen!
skrivet den 15e augusti runt 11-12 på kvällen
Jag måste berätta om mötet efter jag klivit av flyget. Jag kom ut, och i normala fall brukar man hämta sitt bagage, och sedan gå ut med bagage och HEJ, där står någon och väntar på mig (om man inte ska ta taxi eller ngt sånt shit J) jaja.. men så var det inte. Utan jag går (tror jag är påväg till bagagen) trött eftersom jag vaknat 15 minuter innan och helt plötsligt, 30 meter till vänster ser jag dom. ALLTSÅ VA? DÄR STÅR DOM JU!!! Alla fyra stod där. Min värdmamma Kacey, min värdpappa Mark & min värdsyster ShaLane hade alla en limegrön tröja på sig. Precis som Shaley (som jag kallar henne, även lättare att skriva) sagt att dom skulle ha för att jag skulle känna igen dom bättre. Och min värdbror Ryan stod även där, han skippade dock den fula tröjan :O haha.. Men jag såg att dom kollade på mig, och jag kollade på dom.. Och helt plötsligt fick jag någon jävla panik, insåg typ inte att jag var framme. Visste inte om jag skulle skaka hand och säga mitt namn (HALLÅ? DOM HAR JU FÖRFAN ALLA JÄVLA PERSONUPPGIFTER OM MIG, DOM VET MITT NAMN!) .. jag menar, det var ju ändå första gången jag skulle träffa dom? Eller ge dom en kram? Alltså, det var ju ändå min nya "familj" ...? men det kändes lite wierd.. eller skulle jag bara ge systern & pappan en kram, eftersom dom var dom enda jag byggt upp iaf en liten relation med? Men det skulle bli ännu dummare, ge två av dom kram, och låta dom andra två bara stå där och typ vinka dom rakt i ansiktet. Så i 10 sekunder bara vände jag mig om, gick tillbaka typ 6-7 meter och ställde mig bakom en disk där dom inte såg mig, andades ut och in, tänkte inte .. och sedan gick jag ut. jaja.. skitskumt. Skitpinsam situation. Fast, ändå inte.
När jag kom dit fall det så naturligt, vad hade jag varit nervös över?! Jag gav dom alla fyra en kram, de ställde sig direkt och tog mina handbagage, frågade om resan gick bra, gav mig välkomstpresent (hehe, en sovtröja som det står "oklahoma girl" på .. och så ställde de sig och fotade mig, hehe.. jag såg ut som en riktig jävla idiot. Alltså. Jag hade varit vaken i mer än 1,5 dygn, jag hade lockigt frizzigt hår uppsatt i en bulle (alla mina vänner vet att det typ inte är okej...) och jag hade mjukiskläder (det är okej!)
Bilresan hem var varken tyst, pinsam eller stel. Alla pratade på, och dom var chockade över min "bra" engelska. (hey, it sucks.. belieeeeve me) och helt ärligt minns jag inte nu i efterhand vad vi pratade om, för jag var så jävla trött så det går inte att beskriva. Jag var helt körd.
När vi kom fram till huset efter cirka 1,5 timmes körning så såg jag hur mysigt hus dom bodde i. Jag trodde det skulle vara lite "sämre ställt" eller vad man ska säga, .. inte för att vara så, men, jag hade bara fått den bilden. Och jag hade inte sett någon bild på huset innan. Jag gick runt och såg poolen som jag trodde skulle vara 9 meter omkrets och 1,20 cm djup (min beräkning på deras "feets" och "inches" och "miles" och allt vad det nu är behöver seriöst träning) ... deras pool är en "stå på grund-pool" vilket betyder att den liksom inte är nergrävd i marken sådär glamouröst utan den står på gräset. Ja, en kortare förklaring för lite trögare J hehehe... anyway, den var 9 meter i DIAMETER, alltså.. rakt över. Och det är stort. Och djup, njea, vet inte exakt. Så jag blev asglad. Såg också att de hade hönsar & tuppar, började asgarva och insåg att jag verkligen hamnat på landet. Verkligen omställning.
Ja. Här skulle jag bo i ett år. Välkommen hem liksom! Haha..
De visade mig runt och det var verkligen en riktig hemma-känsla. Inget stelt lyx hus där man inte vågar sätta upp fötterna i soffan eller röra vitrinskåpet för att något ska gå sönder (ja, men ni vet vad jag menar) utan det var liksom fint, men ändå så himla bekvämt. Jag kände mig seriöst redan då som hemma.
De visade mig mitt rum. Mitt lilla lilla rum. Hehe, asså, jag har en säng, en byrå, garderob, en tv med satelit vilket är jävligt nice eftersom de har sjukt många kanaler samt dvd. Det var bra. Väldigt bra! Jag ville verkligen bara stupa i säng men jag ville inte vara rued så vi satt upp ett tag och pratade och efter jag somnat blev jag väckt cirka 13-14 timmar senare :p Det var en skum känsla, jag hade vaknat den natten en gång och fått en "VART FAN ÄR JAG!?!?" - känsla. Sjukt att typ säga till sig själv "lugn, du är i usa.. lugn" wtf?! Vadå LUGN? Hahaha.. Kommer också ihåg att jag bara ville skrika på kacey, vara riktig bitch som jag är på morgonen och be henne dra och sluta väcka mig - vilket jag i vanliga fall säger till alla i min familj och alla mina vänner om någon väcker mig (jag vet inte vad jag gör på morgonen, hemsk är jag iaf!) men det kunde jag inte. Istället log jag och sa "godmorgon" .. sedan var det frukost. Vad tror jag fick? Haha, ofta ni bryr er. Ofta ni fortfarande läser? Jaja.. ägg & bacon, ofcourse.. hehe, lovely.
Då var det söndag. Jag hade sovit hela natten. Jag var konstigt nog inte trött och det var kväll. De gav mig en till välkomstpresent, en mobil. Så jävla gulliga! Ett problem löst! Åh, de är verkligen så sjukt snälla och jag kunde nog inte hamnat i en bättre familj. Jaja. Nu skulle vi till kyrkan. Okej. Kyrkan. Dagen efter. Det här kunde bli jävligt intressant. Jag som inte ens är troende men självklart respekterar att dom är det följde med, med nöje. Jag ville följa med. Det är en del av utbytet, att uppleva deras kultur och deras liv.
När jag klev in i kyrkan började ungdomar som stod framme vid altaret och sjöng med i någon pop-låt peka på mig. Viska & peka. Ja, hejhej, här är jag... ALLA visste vem jag var. Det var lite läskigt för jag hade NOOO idea vem någon där inne var. Efter dom sjungit klart ställde sig Mark upp och berättade att jag var hans nya dotter, vad jag hette, vad jag gjorde där o.s.v... alla kollade på mig & log, och jag sa bara "hello" och vinkade. Så sjukt pinsamt. Men det var kul. :p SNACKA om förändring.
När de hade visat klart något bildspel på något läger o.s.v så var det en kille som predikade, jag lyssnade sådär halft, var typ inne i mina egna tankar, och sedan hör jag hur han upprepar mitt namn. Då vaknar jag till, ser att alla i kyrkan har huvet neråt (när man typ ber) och att han predikar om .... MIG!! Han ber om att jag ska ha haft en bra flygresa, att jag ska få ett bra år, trivas på skolan, att inget ska hända mig, att god ska bless me, jag vet inte vad. Efteråt sa alla amen. Asså, det låter nog helt sjukt. Det låter typ hemskt för er. Det låter sekt-igt för er. Det vet jag. Men det var bland det finaste någon gjort för mig, på något konstigt virat sätt.. alltså, alla i kyrkan bad för mig. Det var så coolt. Hur många får uppleva det liksom!?
Efteråt kom säkert 10 personer fram och skakade hand, frågade vilken skola & vilken årskurs jag skulle gå i o.s.v. Det är också ganska kul att höra vad folk inte vet om sverige, jag menar, jag fick en fråga om vi hade pizza i sverige samt under veckan var det en som frågade om jag visste vem adolf hitler var. Do I look stupid ?! mwuhaha.. okej, vad det nu hade med saken att göra? Tillbaka till den röda tråden som min svenskalärare skulle säga;
Efter allt var slut i kyrkan satte jag mig och bloggande, blev så glad för att det fanns trådlöst internet där som jag kunde koppla upp mig på med min laptop. Det var då jag skrev.
Efter kyrkan på söndag kvällen åkte vi hem till grandma&grandpa, Marks mamma & pappa. Och OMG vilket jävla hus! Skojar dom med mig eller? Det var mur runt hela huset TILL ATT BÖRJA MED, och Linda, "grandma" (hehe, ungdomligt namn va?) var verkligen så himla gullig. Hon visade mig hennes hundar (tre SÅ SÖTA chihuahor!!) och visade mig runt i huset samt visade bilder på hennes utbytesstudenter. Hon har haft 6 stycken (en från sverige!) intressant?! Jaja.. där, hemma hos dom, var det en "get-together" som dom säger, inför skolstarten. Så kyrkans "Youth" var där.. ungdomarna alltså, och alla badade, käkade gott och drack cola, dr.pepper & mountain dew, som jag btw älskar!
Så, okej. Jag hade alltså varit i USA en natt & en dag (om man inte räknar med lördag-kvällen) och jag hade redan upplevt en hel del.
Det enda jag saknade var.... INTERNET. Ne, nu skoja jag. Jag börjar bli riktigt trött. Vi har haft filmkväll här och jag gick in på rummet för att skriva den här långa texten, för att slippa göra det imorgon då det publiceras (JAAAAA!! INTERNET!!) = och för att hinna med mer när jag väl har data-time och kan prata med min älskade familj & mina älskade vänner.
Jag kommer skriva ett inlägg i kyrkan imorgon också, som förmodligen publiceras typ direkt efter detta. Men detta är skrivet den 16e augusti.
Nu ska jag sova, upp tidigt imorrn, kyrkan!! :p hahaha.. skumt, som fan. Ja, det ska jag säga er. Men better to get use to it. Det är skumt för jag kommer på mig själv med att tänka på engelska ibland. Min accent dock måste jobbas bort, haha. Nej, nu blir det alldeles för mycket skitsnack. Jag ska sova, är jättetrött.. jag lovar att ni ska få höra om min första skoldag, människorna/vänner här, mera kulturchockar, andra saker som hänt, hemlängtan, ja men vafan.. allt! Åh, det här är jättejobbigt L .. godnatt WORD! Ja, jag skriver på WORD på min dator. Så jävla desperat är jag!!
skrivet den 15e augusti runt 10 på kvällen
Jaja, nog på klagandet. En sak ska ni veta. De jobbar på det. Inom två veckor tror jag att dom har internet, och jag LÄNGTAR! Alltså.. så här är det. Jag ska börja blogga för en väldigt stor sida för utbytesstudenter, OCH JAG HAR INGET INTERNET! Hur fan går det ihop? Nu när jag fått den chansen? Suck, suck & åter suck. När de undrat vilket abbonemang jag vill ha för att ringa sverige o.s.v o.s.v har jag lagt in småkommentarer om internet som ”ja, vi tänkte använda skype.. då ringer man ju liksom gratis via internet!!” hahaha. Så jävla fult. Jaja. Anyway. Ni vet hur det ligger till. Låt mig berätta om USA istället och tills vidare får ni HÅLLA UT! För jag lovar DET KOMMER KOMMA IGÅNG, internet, bloggen, uppdateringar, bilder, berättelser, ALLT! Håll bara ut och sluta inte att komma in lite då och då, för vips så kommer det trilla in några inlägg per dag. Jag nästan lovar det.
skrivet den 11e augusti
Efter en resa över michigan lake åkte vi in över chicago..
bra musik fanns det iaf!
jag & linda borstade tänderna...
& SÅ VAR VI FRAMME I CHICAGO..
märktes det att vi åkte tillsammans eller?
ta ett tåg runt till gaten!
världens minsta plan från chicago till oklahoma city
ett stressigt inlägg
På arlanda var det sjukt svårt att säga hejdå. Speciellt att se min mammas ansikte. Hon stog kvar vid tullen enda tills det inte gick att se mig längre. Hon grät. Jag grät. Jag skakade så jag grät när jag kramade både mamma, pappa och min bror! När jag mött upp hela gruppen så gick jag en annan tjej som hette Linda direkt och köpte frukost och började prata redan då (det enda ämnet vi alla pratade om var vart vi skulle och så, inte så konstigt) så sjukt skönt att åka i grupp och jag är verkligen glad över att jag fick en gruppavresa.
På planet till London hade jag turen av ren slump att hamna bredvid Linda och då även en annan tjej som heter Rebecka. Linda skulle till Colorado och Rebecka till Cali och vi alla tre hade hamnat så otroligt olika och pratade på hela vägen.
I London så väntade vi på flyget mot chicago i två timmar och då gick jag mest runt med Rebecka. Så skönt att ha någon att prata med.
Sedan gick vi på flyget och av REN slump hamnade jag bredvid Linda. Alla fick typ spridda platser och det var sjukt skönt att sitta bredvid någon man iaf blivit bekant med och inte bredvid någon snarkande gubbe.. och detta plan var LYX! vi hade alla egen TV med egen meny, fanns hur många filmer som helst att välja mellan och jag kollade på "hannah motana the movie" eftersom hon åker tillbaka till landet och får leva country kulturen med cowboy hattar och höns (precis det liv jag kommer leva) och det gjorde mig ännu mer taggad att komma till lilla byn. Sedan fanns det hur mycket musik som helst att välja mellan, allt från michael jacksons album till country, rock.. allt. Och fanns många filmer som precis gått på bio o.s.v. Vi åt två gånger på planet och förvånansvärt god mat måste jag säga!
Flygresan gick jättebra och jag kanske sov 1 timme. Det betydde alltså att jag snart varit vaken i mer än 1,5 dygn. Sjukt egentligen men så speedad och exhalterad man var kändes det verkligen inte så. Jag grät en enda liten tår på planet, och det var när jag läste den underbara boken jag låtit alla mina vänner skriva i. Så himla fina rader, det går inte att beskriva. Jag kommer sakna er så sjukkligt mycket!!!
I chicago gick mitt plan 3-4 timmar senare och chicagos flygplats är så stor så det går fan inte att beskriva. Shit asså! Vi satte oss på ett fucking TÅG för att komma till våran gate. Den åkte ett bra tag också. Tänk er att flygplatsen är så stor att man får sätta sig på ett tåg för att komma någonstans. En upplevelse i sig kan man ju säga :p
Sedan gick jag Linda, och några andra och käkade på donken och sedan var vi tvugna att delas upp eftersom vi alla skulle åka olika inrikesflyg till våra nya hem. Det var lite tråkigt att säga hejdå till Linda, vi hade ändå varit med varandra hela dagen och haft sällskap så nu ska vi hålla kontakt under vårat år!
Jag hade så otroligt tråkigt när jag väntade på flyget som skulle ta mig till oklahoma, jag satt seriöst och kollade igenom bilderna jag tagit 100 ggr om för att sysselsätta mig. Nu i efterhand undrar jag varför jag inte läste eller ngt sånt shit, hade ju fan twilight med mig. Haha. Jaja.
Sedan var det att gå på flyget. Alltså. Det var det MINSTA flyget jag någonsin åkt på i hela mitt liv. Mitt handbagage var för stort för att ha där "uppe" eller vad man ska säga. Jag blev LIVRÄDD. Minsta lilla skulle ju planet känna av och turbulens är det värsta jag vet. Jag satt på en stol, sen kom "gång-raden" efter den stolen och på andra sidan var det två säten. Tre säten på hela raden, minst brukar det iaf vara tre rader, sen mellanrum & sen tre. Nu var det liksom en stol, mellanrum och två stolar. Självklart satt jag ensam på en stol och ingen till varken höger eller vänster.
När planet började rulla kände man så fort planets hjul körde över något litet gupp. Och sedan var det dags. Hur nära som helst på att bryta ihop. Usch. Och det gick jättebra. Mer skakningar från london - chicago, och när planet svängde så kände man av det på ett helt annat sätt. Man såg verkligen hela planet svänga, så jävla coolt. Och jag lyckades somna, och oh god, jag menar det verkligen när jag säger att det var första gången på länge som jag njutit av en sömn så mycket. Och jag vaknade strax innan vi åkte in över oklahoma city. Och vi åkte ju där över amerikansk kvällstid. ALLT lyste. Det var så jävla vackert. Förvånar mig inte om jag dregglade ner fönstret eller något. Det var en sådan cool känsla. Där satt jag helt ensam på flyget över oklahoma city, och skulle 15 minuter senare träffa familjen Cobble, som jag skulle bo med 10 månader av mitt liv.
Alltså, det var så vackert. Och jag försökte fånga det på bild men blixten slog tillbaka i fönstret och utan blixt blev det jätte-rörigt men jag ska publicera den ändå.
Mer om familjen, huset, vardagen o.s.v tar jag senare för jag har inte tid nu. De har nämligen inte skaffat internet än, eftersom det krånglat jättemycket och de ska skaffa det, nu när skolan börjar (imorgon) så måste ändå dom ha det i hemmet. Men jag är vid deras kyrka nu där det finns trådlöst nätverk och därför kunde jag koppla upp mig. Om de inte skaffar det innan onsdag kommer jag inte kunna skriva förens då igen, och det suger. För jag har saknat att skriva & jag har så mycket att berätta. Men som sagt, varje gång jag får tillgång ska jag utbyttja det. Problemet är att vi måste köpa en adapter, för våran i sverige passade typ inte. Och behöver den till min dator som har 2,5 timmes batteritid kvar. Samt till kameran. Plattången. Allt!! Men nu vet ni varför jag varit seg på att uppdatera och jag får ta allt som det kommer.
Och nu, skulle jag publicera bilderna. Men bilderna är så himla stora, och jag har inte tid. Fan. Jag ska uppdatera med bilder och mer information så fort jag får tid! Håll ut! Det är jobbigt att inte skriva och berätta samt visa alla bilder men det kommer!! Vi måste bara fixa adapter + internet. Två stora problem men sen så!
Måste säga som slut att familjen är helt underbar, fick en mobil i välkomstpresent, de har sjukt stor pool, jag har sattelit-TV på rummet och deras hundar är så himla söta. De har massa gott hemma, just nu 38 grader ute och systern och brorsan är sjukt sköna.
Måste gå. Allt är bra. Jag trivs. Flygningarna gick jättebra. Vi hörs så fort jag får tid igen!!! hinner inte ens läsa igenom varken kommentarerna eller vad jag skrivit.
Förlåt! ÄLSKAR ER ALLA DÄR HEMMA, ALLA VÄNNER & FAMILJ. TÄNKER PÅ ER PUSS!!!
mitt sista inlägg från sverige
Asså, nu.. eller om en kvart, eller max om en halvtimme åker vi nämligen till arlanda. Helt sjukt är det. HELT JÄVLA SJUUUUKT!!!!!!! den här känslan går inte att beskriva. Det är lycka blandat med sådan fruktansvärd ångest & panik. Men mycket glädje, jag har bara inte kunnat visa det som det varit nu.
Jag ska föresten gå som senior. Sistaårselev. Jag kommer alltså ta graduation och slänga upp min hatt i luften.
Nu börjar jag äntligen tagga till. Men det vänder nog på arlanda. Nej, nu ska vi inte vara sådana. Vi hörs så fort jag får tillgång till internet igen, det lovar jag. Och jag lovar att fota mycket.
Och kom ihåg vänner & familj; jag älskar er & kommer tänka på er hela tiden. Och sakna er! Men det här behövde jag väl egentligen heller inte nämna?
jag är blek för jag har haft bättre dagar
min sista kväll i sverige spenderades med familjen på altanen, fina presenter och god mat :) var ute och sa hejdå till moa också, och sedan mötte jag & sara upp becki & tina! Nu har vi suttit här någon timme, jag har grinat lite men jag åker fan snart. Detta är sjukt men tack för att ni fick mig skratta lite ikväll :) det behövde jag!
Jag kommer inte sova innan vi drar så nattugglor som jag kan ju alltid kolla in lite senare.
Och som svar på allas fråga: nej, sara har ingen blogg. Hon ska dock skaffa en inför USA och självklart skriver jag om det då, och länkar!
Samt svar på en annan fråga gällande bagage: 23 x 2 är det över till USA, så om jag skulle åka direkt från t.e.x london till oklahoma skulle jag kunna ta med så mycket, men mitt inrikesflyg i USA tar bara 23 kilo så det spelar ingen roll om jag kan ta med 23 x 2 till chicago för jag kan bara åka med ett bagage på 23 kilo på inrikesflyget!
Tack för alla söta kommentarer, det värmer verkligen. Jag har sagt det förr men jag måste nämna det igen! Jag har inte tid att svara men det kanske ni förstår!
Nu ska jag umgås med alla - en sista kväll. Detta är helt sjukt. Fyfan vad jag kommer sakna alla.
sara lundberg nu
its like a rollercoaster
idag har jag sagt hejdå till babben, åke, nicole, daniel, min ena bror, hans fru + mina älskade brorsdöttrar. Jag grät när jag sa hejdå till både babben, till åke, till nicole & till daniel.
Jag är lycklig för att jag ska åka, alltså, äntligen är ju den här dagen här!! men jag borde egentligen vara mer pepp än vad jag är just nu i dagsläget. Jag är glad. Men just nu är jag mer ledsen så den glada erica kan inte synas.
Jag är rädd. Jag är rädd för att inte uppskatta, för att känna mig besviken, jag är rädd för att sakna alldeles för mycket, jag är så rädd för att visa mig svag och att ge mig ut helt ensam. Tänk om jag inte känner att jag har någon att förlita på mig på? Jag vet att jag oroar mig alldeles för mycket men jag kan inte låta bli att fråga mig själv dessa frågor.
Några av mina närmaste vänner är kvar att säga hejdå till, som jag ska träffa senare ikväll/inatt, samt min älskade familj. Ville bara uppdatera er! Jag skriver självklart senare igen, ska även visa lite små-presenter jag fått då! :)
Jag är glad. Men just nu kan jag inte visa det.
Det gör fruktansvärt ont!
Men det känns skönt att veta att en helt underbar värdfamilj väntar på mig, de är verkligen så himla söta och jag vet att jag kommer fixa det här med deras hjälp. De kommer nog få mig att känna mig bekväm och som en medlem i familjen, för det känns det redan som att jag är. Och det är jag otroligt lycklig för!!
jag & nicole tidigare idag. Snyft.
Måste tacka alla för era superfina kommentarer, ni förstår inte hur mycket de värmer och hjälper. Fortsätt med det, kan säga det att jag kommer behöva världens jävla stöd nu. Många gånger säger jag att jag kan klara mig själv. Den här gången är det lögn om jag skulle säga det.
Vill också be om ursäkt för dålig uppdatering!
mitt uppe i packning, kaos & stress
Handbabage 10 kilo tror jag? två väskor (hoppas fan att jag kan ha två nu!!) och dom är fullproppade med kläder.
Sen nu kom jag på att jag inte packat ner bikinisar, gossedjur (yes, you heard me) och stor mystjockhuvdtröja. Fan. Fan att jag shoppat som en idiot just i år, mer än vanligt. Det var fan svårt att välja ut enbart 6/7 par skor att ha med sig. Nu har jag hittat ett par till som måste med.
Det känns tomt. Det är så tomt i garderoben. Enbart kläder som inte är jättenödvändiga ligger kvar. Det är så tomt överallt.
Det känns som att jag packar ner hela mitt liv.
I en resväska.
Men nu börjar jag bli klar och om ungefär 13-14 timmar åker vi härifrån. Och jag har fortfarande inte funderat ut hur jag ska lösa packningsfrågan, eftersom jag har mer som MÅSTE med.
Vi får se hur detta går helt enkelt. Tacka bästa nicole för att hon gör mig sällskap i all stress & så att jag slipper vara ensam. Love you honey <3
kolla halsbandet jag fick av henne. Det är en ängel. Med "april-månad" stenen i = genomskinlig. Det är en skyddsängel som jag ska ha med mig under mitt år. Ska använda den dag ut & dag in <3 så himla fin!
this was what I always wanted
Självklart skulle jag vara dramatisk och lyssna på låtar som "home" och "im here without you baby" men det kändes bara bättre tror jag? sedan grät jag mig till söms med en babben som kliade mig i nacken och sa att allt skulle gå bra. Okej. Nu rinner det snart här igen.
Vaknade upp av tre söta sms. Och det första som händer är att jag börjar gråta. Nu gäller det. Nu är sista dagen här.
Det är verkligen tuffare än vad jag trodde och för att jag ska fixa hela det här året inser jag redan nu hur jävla stark jag måste vara, och hur mycket jag måste kämpa. Det var det här jag ville (&vill!!) men nu i sista sekund så inser man allt man har i sverige och hur mycket man älskar det och att då välja att frivilligt lämna allt det känns bara dumt. Jag känner mig bara så fruktansvärt dum och jag kan inte råför det.
Nu ska jag ner, krama på min mamma & pappa (som kommer bli allra jobbigast att lämna, och jag har inte ens sagt hejdå till dom än :'( :'( :'() och sen ska jag & babben äta frukost. Efter det; städa överallt och packa klart.
Inatt åker jag. Och den känslan kommer jag ALDRIG kunna beskriva för någon.
att välja och inte välja, ja, det är fan frågan
Alltså, jag kommer aldrig kunna med ord förklara hur den här känslan är. Det är som att någon sitter på min mage och jag får svårt att andas, och får ont i magen. Sedan känner man hur man får kalla kårar i hela kroppen. Ryser och börjar kallsvettas fast det i själva verket inte är så varmt.
Att se mitt rum bli tommare & tommare på grejer. Tömma mina lådor på massa saker som ska med. Jag känner mig som största hormongradivitetsjagvetintevad tjejen just nu. Jag blir ledsen över allt. Blir tårögd så fort någon nämner något om USA känns det som.
Nu ska jag över till min bror och umgås med honom. Hejdå!!
min favvosovtröja ska med iaf. Den och några till. För jag har beslutsångest!
nej jag tycker inte synd om mig själv
Nu ska jag ut och äta på restaurang med min familj. Osminkad och rödögd, ska försöka att inte bryta ihop under middagen också.
Jag antar att det är naturligt att känna såhär 1,2 dagar innan man ska flytta. Eller jag kanske överreagerar? det verkar inte som att andra mått så som jag gjort nu under dessa dagar.
Jag hoppas verkligen det får en ändring! Men det här är tuffare än vad jag trodde.
